Transit i P3

Glada nyheter for mig har i långtbortistan! Jag har natts av nyheten att den första av mina små radiobetraktelser från Nordkorea sändes igår söndag på Transit i P3. De övriga kommer att sändas kommande två söndagar och sen vill de ha fler. Jag har inte själv kunnat lyssna på det eftersom det har landets i stort sett enda två Internetdatorer är for slöa för att jag ska få till det. Men ni kära vänner kan gå in på www.sr.se/p3/transit och bedöma om det är värt for mig att försöka mig på fler inslag.

Jag är också glad eftersom på lördag drar jag och Olof till Malaysiska Borneo på semester, hoppas kunna få lite sol och värme, vandra i regnskog, snorkla i korallrev, men framförallt få åka runt som vi vill och få träffa folk. Undrar om jag fatt konstiga referensramar har men jag ser det som något alldeles unikt att få kliva på en buss till någonstans man knappt vet något om, handla frukt på en livlig marknad eller att få tillfälle att öva sig i de få fraser man kan på det lokala språket, allt sånt som är totalt otänkbart här.

Annars har det kommit ännu mer sno har och bilarna glider runt som curlingstenar på de flitigt handskottade vägarna. I lördags var vi ute på en liten utflykt tillsammans med några vänner for att besöka kung Tanguns grav. I princip all historia före den revolutionära perioden har utraderats, men Tangun som anses vara den första som skapade ett enat Korea hyllas som ett led i återföreningen med Sydkorea. Man har tydligen hittat några ben och byggde for ett par är sedan ett nytt stort fint marmormonument i form av en slags terrasserad pyramid.

Det var cirka 50 kilometer att köra och precis hela vägen stod ett pärlband av kvinnor, män och barn som skottade bort den nya snön från vägen med sina egentillverkade skyfflar. Det måste ses för att man ska första vidden av massarbete här, tusentals människor mobiliseras utan problem för att några timmar efter ett snöfall skotta även denna lilla obetydliga väg. Såklart fanns det också hundratals människor som skottade och sopade fint runt Tanguns grav. Vi gick aldrig in i gravkammaren eftersom det kostade 22 Euro per person och säkert inte var mer an en hyllning till var tids store ledare. Men mitt uppe på översta terassen gjorde jag däremot ett av rörelsemönstren (det är väl typ som i Taichi men lite snabbare och mer distinkt) jag lärt mig på Taekwondo och som är döpt efter Tangun som en hyllning till det enade Korea.

Sen bestämde vi oss for att inte köra raka vägen tillbaka utan att köra i rakt motsatt riktning för att se hur långt vi kunde köra innan de stoppade oss. Stadsgränsen var inte långt borta men vi höll en så hög hastighet genom vägspärren att det såg ut som om vi var VIP som självklart hade alla tillstånd vi behövde. Eftersom det är så orimligt att vi ens hade försökt köra ut ur stan utan alla papper iordning så tror jag att de inte ens orkade stoppa oss.

Sen körde vi på småvägar utan bestämt mål. I tiotals kilometer såg vi på ena sidan om vägen folk komma gående med kärror med tomma jutesäckar på och på andra sidan gick folk i andra riktningen med likadana kärror nu med säckarna fulla. så småningom passerade vi kolgruvan där jag såg hur man delade ut kol till alla dessa människor. på hela vägen vågade vi inte stanna och inte köra för sakta av rädsla for att vi skulle bli rapporterade men någon hade med sig sin kamera och fotograferade genom bilfönstret. Efter någon timme vande vi for att vara tillbaka innan det blev mörkt.

Sa har jag börjat ha lektioner i svenska bara for skojs skull for en av mina ryska vänner. Hennes man är den ryska nyhetsbyrån ITAR-TASS korrespondent och hon är egentligen också journalist men här har hon inte fått arbetstillstånd och ägnar därför dagarna åt att plugga språk. Jag har ett par timmars lektioner i veckan och det är kul eftersom hon är väldigt duktig. For ett par veckor sedan kunde hon knappt saga ett enda ord, nu kan vi prata om svensk politik och historia på svenska. Vår studiebok är en av Muminböckerna som en vän köpte till henne i Finland och det passar ju mig bra som ni väl vet.

Dollar var tidigare den valuta utlänningar fick ha. Fotfolket har won och eliten har både och, så att de kan köpa både importerade varor och lokala direkt från marknaden. Men så några dagar innan den första december bestämde man att nu skulle det plötsligt vara olagligt for koreaner att ha dollar och över en natt skulle alla dessa pengar bytas ut mot Euro som inget sett tidigare. Kanske trodde de att vi utlänningar skulle förse dem med alla sedlar och mynt, men vi hade inget annat an dollar och det tog för de flesta av oss mer än en vecka innan vi kunde handla något överhuvudtaget eftersom det inte fanns några Euro i landet att plocka ut på banken så att vi kunde få dem som lön.

Ingen vet riktigt vad orsaken var till att det skulle bytas så snabbt, att inte ha fiendens pengar samt att bli av med alla falsksedlar är val två orsaker. Fortfarande finns det for lite Euro i omlopp och det finns sällan vaxel i affärerna. Men om vi tvärvägrar att få nävar med tuggummi så kan de ibland fixa fram lite japanska mynt. Den riktiga växelkursen for dessa är ganska ointressant men praxis är att det går 80 Yen på en Euro. Senast idag när vi åt lunch på en restaurang såg jag att alla koreanerna betalade for maten i dollar så bland eliten verkar inget ha ändrats.