tisdag 18 februari 2003

Grå vardag

Här börjar våren ge sig till känna. Även om det fortfarande är ganska många minusgrader, känns det att våren är i luften. så det är ju en ljusglimt man kan ha. En annan ljusglimt är att de nu ibland säljer mörkt bröd i affären, ganska smuligt och inte så smakrikt, men det är ända ett stort framsteg. Snart börjar väl osten de säljer ha ett bäst-före-datum for mindre än två är sedan också och det finns både kall- och varmvatten på samma gång i varsin kran och vattnet är inte illaluktande och brunt... Nej, jag ska inte drömma om det orealistiska utan hålla mig till ljusglimtarna som faktiskt finns.

Att komma tillbaka från semester var svårt. Kanske borde man inte lämna den kommunistiska regionen förrän det är dags att dra på riktigt, för kapitalismens klor tar alltför starkt grepp om mig. Borneo och Malaysia var verkligen paradiset på alla satt. Korallöar med kritvita stränder och exotiska fiskar i regnbågens alla färger, orörda djupa regnskogar där aporna tjattrade orädda precis ovanför vara huvuden, moderna städer med alla bekvämligheter och restauranger från hela världen och myllrande marknader med otaliga frukter jag aldrig sett förr.

Så tillbaka till vardagen den grå... Det har varit var käre ledares födelsedag och som vanligt var det festligheter i dagarna tre. Shower där små barn sjöng och dansade, en blomutställning där man fick se rum efter rum med världens mest berömda blommor, Kimilsungia (en rosa ganska fin orkidé) och Kimjungilia (en stor röd klumpig sak) och uppvisningar i isdans och vattenbalett. De jag helst velat gå på var jag inte bjuden på och resten börjar kännas ganska upprepat även om jag inte kan förneka att de verkligen är enormt skickliga i den har sortens masshower. Är det färre an 10.000 artister blir man besviken och tycker knappt att det är lönt att sitta kvar.

På jobbet är det stiltje eftersom vi fortfarande efter en och en halv månad inte bestämt hur vi ska lösa det problem som uppstått. De fönster och dörrar vi vill importera från Kina (eftersom de koreanska är tre gånger så dyra) kommer att stoppas eftersom det koreanska företaget drivs att höjdarpolitiker som vill ha vara pengar att köpa vapen for.

Vi har fatt reda på av vara counterparts att det kinesiska företag vi vill köpa av har blivit utslängda ur landet, men koreanska utrikesministeriet kan inte bekräfta det och inte heller de själva eller den kinesiska ambassaden. Nu blir jag säkert utslängd bara for att jag pratat med dem i telefon och för att jag ska träffa dem i eftermiddag för att ta emot ett papper som bevisar att de visst får vara i landet. Vilken soppa...

Men så är det kanske överallt, kanske tror jag att allt detta är unikt for Korea. Men problem finns ju överallt eller hur? Kanske bara orsaken till dem är olika och det är ju faktiskt sekundärt VARFOR och mer intressant är hur man löser det. Jag försöker lyssna på min vän Jodie som har gett som nyårslöfte att inte reta upp sig på saker och inte bry sig om sånt som hon inte har väldigt direkt med att göra. Jag gör så gott jag kan för att också leva så.

En sak som de flesta här inte känner till är att det finns en massa restauranger har i Pyongyang vi kan gå på. Vi är nästan klara med en restaurangguide som beskriver cirka femtio restauranger, och ger dem betyg från ett till fem beroende på hur inredning, service, mat och priser är. På ett sätt är det ganska lätt för man äter nästan samma sak på alla ställen och de är ganska lika, men därför är det också svårt att ge varierande betyg. Mina favoriter är de japanskinspirerade restaurangerna där man förutom de vanliga rätterna (bestående av grönsakssoppa med ris i, kall nudelsoppa eller omelett med stekt ris i), också kan få misosoppa, sjögräsrullar och ibland också tempurafriterade grönsaker.