Fältbesök och skadad Cholima

Börjar känna att hösten är på vag, träden får alla möjliga vackra nyanser i gult och rött. Det är inte väldigt kallt ännu, men man bör ha en tröja i beredskap. Inomhus (bara hemma inte på kontoret) har de satt igång värmen och jag skulle föredra att de inte gjort det eftersom det blir varmt på ett unket satt. Jag har sällan värme på i Sverige eftersom jag föredrar att ha varma tröjor och duntäcke, men igår var det så varmt i sovrummet att jag svettades trots att fönstret var öppet.

Jag har nu jobbat har på Cesvi i över två veckor och saker och ting börjar falla på plats. Projektet jag ska ha hand om startar inte förrän den 1 november, men det är skönt eftersom jag då hinner förbereda en del innan. Jag läser in mig om Cesvi och om tidigare ars projekt och om regler for EU-stödda projekt. Och så försöker jag få en liten inblick i det Sida-stödda vatten-sanitets-projekt som jag också ska assistera i. Det är ett jättestort projekt som handlar om att renovera vattensystemet i en mellanstor stad, allt är väldigt försenat, beställt material har inte kommit från Kina och det är bråttom att få bygget färdigt innan vintern kommer.

Vattenprojektet har jag inte fatt åka och titta på ännu, men jag var på mitt första fältbesök förra veckan. Medvetet ville jag att det har första besöket bara skulle vara en första koll på hur det ser ut på dagisen vi ska stödja, vad de själva säger och vad de vill visa upp. Senare finns det tid for mer kritiska frågor.

Det tar bara tre timmar till Wonsan på den breda motorvägen jag berättat om tidigare. Den är visserligen lite skumpig på grund av skarvarna mellan betongblocken den bestar av istället for asfalt, men halls ständigt ren och fin av kvinnor som sopar och plockar ogräs där hela dagarna (de ser alltid så förfärade ut när det dyker upp en bil som stor dem i deras arbete). Eftersom tolk och chaufför aldrig vill börja jobba tidigare än nio så var det nästan lunch när vi kom fram och självklart skulle det inte gå att få något gjort innan klockan två. på grund av lite missförstånd kom inte den lokale FDRC-mannen (Flood Damage Reconstruction Commission är vara koreanska samarbetspartner som implementerar alla vara projekt) förrän vid tre. Fyra halvtimmeslånga besök senare var vi färdiga för dagen. Resten av dagen fick jag tillbringa på mitt hotellrum även om jag smet ut på en promenad längs stranden när ingen såg mig. Gjorde ett besök till ett dagis till nästa morgon innan vi behövde åka for att vara tillbaka till lunch.

Det kommer att bli svart att välja ut vilka tio institutioner av 225 som ska få mer hjälp an bara filtar och madrasser. De ser alla typ likadana ut, välstädade och fina, men med läckande tak, trasiga fönsterrutor och primitiva kök/badrum. Jag blev nog ganska förvånad över att standarden inte var lägre ändå, men det värsta är nog kylan, inomhus var det redan kallt trots att vintern inte börjat så när det blir minus 30 är det säkert inte helt kul att vara en två månaders bebis liggandes på golvet.

Andra saker som har hänt sen sist är att Olof åkt till Namibia och Angola för en månads kombinerad studiebesök/jobb/semesterresa. Helgen innan han åkte, åkte vi på en liten utflykt med Cholima (var lilla bil) till en sjö i närheten. I ett samhälle på vägen blev vi påkörda av en militärlastbil som rev upp hela sidan på Cholima och kastade iväg oss så vi landade bara någon decimeter från betongkanten ned till floden. Vi klarade oss utan skråmor, men jag blev nog lite chockad så jag sprang hela vägen till sjön for att be om hjälp. Hittade inte Marco och Noi, vara kroatisk/laotiska vänner, men däremot vår granne, den iranske militärattachén som körde mig tillbaka, hjälpte oss att ta bilen till närmaste partihögkvarter for utredning och körde mig tillbaka till sjön där jag till slut hittade Marco och Noi. Noi läser koreanska på universitetet så hon fick tolka så att vi kunde berätta var version av vad som hänt (det hade kommit partigubbar från Pyongyang som berättade for oss vad som hänt utan att ens fråga oss eller den andre chauffören) och sen lyckades vi ta hem bilen eftersom förutom det stora hålet och ena baklyktan så var hon oskadd. Olof gick på förhör nästa dag där de enades om att det var badas fel och han fick betala 30 dollar i böter. Nu står Cholima i garaget och jag undrar hur jag ska få tag på ratt reservdelar i Kina.

En roligare sak som hänt är att jag klarat första provet i Taekwondo så nu har jag fatt ett gult streck på mitt vita balte. Har börjat trana for provet som ska ge mig gult balte. Det är riktigt kul med Taekwondo mest for att det tränar smidighet, styrka, självförsvar och koordination på ett bra satt. Och man måste ju passa på när man har tillgång till en av världens bästa instruktörer.