Inte riktigt som man tänkt sig

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig, i synnerhet när det är sånt man kanske egentligen inte vill göra. Igår var det sondag och jag hade vidlyftiga planer på att tvätta och städa, något jag bara gör när det är absolut kris. Men det var lättare tänkt än gjort. I helgen har det varit 22 långa strömavbrott (faxen här på kontoret spottar ut en remsa varje gång den måste starta upp sig igen det är därför jag håller koll på antalet) och däremellan var det extremt låg eller extremt hög voltnivå, vilket ledde till att det nästan inte fanns något vatten (det kom lite droppande vid ett eller två tillfallen) så då är det inte så lätt att vara renlig. Som tur var fyller vi alltid några flaskor med vatten när det finns så att man kan ha att tvätta händerna och laga mat. Men att duscha eller tvätta golv och kläder hade jag inte nog till så jag hoppas att det kommer tillbaka idag.

Vatten och elavbrott gör att jag börjar bli rutinerad. på hotellet i Wonsan börjar jag alltid med att satta på varmvattenskranen och sätta i proppen i badkaret. När varmvattnet sedan kommer oavsett när under kvällen, natten eller morgonen, lyckas jag samla de få dropparna. Förra gången varande varmvattnet i åtta minuter så det blev bara lite bottensats, men den har gången varade det i hela 22 minuter vilket med lika mycket kallvatten fyllde nästan halva badkaret.

Den har gången var jag i Wonsan for att titta på det vattenprojekt Cesvi driver for Sidapengar i en industristad en timmes bilresa norr om Wonsan. på vägen dit blev jag återigen slagen av de underbara färger hösten ger. på hustaken i byarna vi såg på hall och även mitt på motorvägen torkade man grönt hö, röd chili och gul majs. Det var samma skarpa färger som de branta bergssidorna var målade i: grönt, rött och gult.

På vägen såg jag min första döda person här i landet också. Det var en kvinna som blev påkörd just innan vi kom fram. Skorna låg en bit bort och hon låg i en konstig ställning. En man kom fram och kollade andningen men då hon inte verkade ha någon tappade folk intresset och drog sig därifrån. några försökte dra och putta henne mot diket så att bilarna skulle kunna passera. En bit ifrån kvinnan körde vi förbi en man som var alldeles blodig i hela ansiktet. Han verkade helt galen och skrek och slogs med sig själv och verkade helt ha förlorat sig. Förmodligen blev han påkörd samtidigt som kvinnan och kände henne säkert...

Besöket till vattenprojektet som består i att bygga om hela vattenförsörjningssystemet i en mindre stad var intressant. Det var lite officiellt såklart och jag fick leda ett möte som bestod av stadsplanerare och vatsan-ingenjörer på högsta provinsnivå utan att jag visste vad jag skulle säga. Men sen blev jag visad runt bland pumpar och brunnar och försöker lära mig så mycket jag kan.

Annars vet jag inte vad jag har att berätta. Tillbringar som vanligt min ledig tid med att gå på Taekwondo och på middagar på alla nivåer. Sommarens poolpartyn har nu bytts ut mot mysiga hemma-hos-varandra-kvällar. Fördelen med att vi alla är så isolerade har och inte kan umgås med koreaner och att många inte har sina familjer med sig, är att alla haller sig till varandra.

I lördags hade vi pasta-och-film-kväll hos John och Naomi men det skulle ha varit en officiell välkomstmiddag for den nye (och den förste) brittiske ambassadören. Nu blev den dock inte av eftersom, av politiska skal mellan England och Nordkorea, så måste hans ankomst bli uppskjuten. Men det skulle ha varit en middag for tolv personer, varav jag var en av sex som inte kom från ambassaden, inte for att jag är så betydelsefull utan for att jag enligt John är så pratsam att jag kan få vilken tråkig middag som helst underhållande. Jag tar det som en komplimang.

Dagarna blir allt kallare, men ännu så länge har vakterna (som inte vaktar oss för vår säkerhet utan som ser till att inga koreaner kommer i närheten av oss för landets säkerhet) och trafikflickorna (söta tjejer som dirigerar trafiken istället for trafikljus) höstuniformer som är blå till skillnad från sommarens vita. på nattskiftet har vakterna dock börjat med sina vinteruniformer med pälskrage.

Det talas om Korea på BBC, någon kärnvapenaffär som uppdagats. Men så klart vet vi inte mer har inifrån, utan snarare tvärtom. Det är när man reser till frihetens Kina där det finns en uppsjö av medier som man far veta vad som händer i landet där vi bor och i resten av världen.