torsdag 13 mars 2003

Vår och uppbrott

Våren är har om man ska lita på de kvinnliga trafikdirigenternas uniformer som nu är mörkare blå och utan pälskant. Men temperaturen fortsätter att pendla över och under noll.
I söndags var vi dock på picknick och hade riktigt tur med vädret. Det var soligt och skönt och efteråt gick vi en lång promenad till ett buddisttempel. Templet blev som det mesta annat bombat av amerikanerna under kriget på 50-talet. Det blev uppbyggt igen for ett tiotal är sedan, så allt ser nytt och fint ut och de sex munkar som lär bo där är nog inga riktiga munkar. De hade inte rakade huvuden och sprang för att byta om till munkkåpa när de såg oss komma.
Vi fick en guidad tur och Olga (en rysk student som laser den fyraåriga utbildningen i koreanska här) hjälpte till att översätta. Men Olga pratar ingen engelska så hon översatte från koreanska till ryska, Jean översatte från ryska till franska och sen översatte Tomas från franska till engelska. Det lät ganska kul och vi andra passade på att översätta till andra språk vi kunde under tiden bara på kul.

Men ett annat vårtecken är att allt fler utländska agronomer och ingenjörer som haft fyra månaders vinterlov nu kommer tillbaka. Jordbrukssäsongen ska snart börja och redan kan man se hur folk pysslar om sina små risplantor under högar av halm ute på fälten där isen och snön så smått börjar smälta och bilda pölar. Den store ledaren har sagt att den tionde april ska det vara utplantering på risfälten så det är bara att hoppas på att det inte blir något rejält bakslag då.

Hemma har vi börjat rensa och packa for att flytta igen. Vi säljer det mesta vi samlat på oss under det har året, men sorterar också högar för vad Olof ska ta med sig till Afrika, vad vi ska skicka till Sverige och vad jag kan behöva den sista dryga månaden här och sen ta som bagage. När Olof åker flyttar jag in i en annan lägenhet som nu blivit ledig så att en av de återvändande agronomerna kan få tillbaka sin. Det är många av det gamla gänget har som åkt, Pyongyang är inte ett ställe man brukar stanna så mycket mer an ett är på, så jag börjar bli veteran. Längtar hem till Sverige för några sköna sommarveckor där innan jag åker till Lesotho. Sen far vi se vad som händer, tar en stund i sänder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar