Italienbesök

En miljon saker har hänt sen sist men tiden är för kort for att jag ska hinna skriva om allt. Olof nu åkt till Lesotho, vi har packat och sålt av de flesta sakerna och jag har flyttat till en ny lägenhet som tillhör Cesvi, är fullt utrustad och har till och med en "domo" (en underbar kvinna som tvättar och städar på kontoret och i Cesvis två lägenheter).
Den har veckan är min förre chef (och gode van) Federico här på ett kort besök tillsammans med Ermes, var nye desk officer från huvudkontoret. Det är en intensiv vecka då ALLT som kommit överens om genom e-mail nu kastats omkull sedan Ermes sett att saker här är helt annorlunda än vad han kunnat föreställa sig. Typiskt folk i maktposition som inte har en aning om vad som händer nere på marken. så nu ska mitt så kallade "vinterprojekt" förlängas sex månader (inofficiellt kallas det redan vårprojekt, men det kommer alltså att bli inte bara ett sommarprojekt utan ett höstprojekt) och vi ska typ börja om från början med allt. Som tur är behöver jag inte vara med om det utan det kommer en annan stackare som ännu lever i trygg ovisshet om sin framtid på huvudkontoret i Italien.
Förra veckan var den stora händelsen en trafikolycka vi var med om på väg ut i fält. Jag och Antonio åkte med chaufförer och översättare i var sin bil efter varandra till Wonsan. I den sista långa tunneln (fyra kilometer lång utan belysning) där bilarna som vanligt ofta har varken fram- eller baklyktor, körde Antonios bil (som var ett par meter framfor oss) rakt in i en lastbil som kom i fel körfält. Vår chaufför körde för fort trots att han fått hur många varningar som helst så det var väl lika mycket bådas fel. Som tur var blev ingen person skadad varken hos oss eller på lastbilen vars flak förutom kolsäckar och annat skräp var fyllt med människor (det finns ingen kollektivtrafik utan vill man förflytta sig och inte har egen bil och chaufför åker man bak på en lastbil oavsett om det är ett öppet flak eller en stängd container). Det värsta med olyckan var väl att vi blev fast i Wonsan i två dagar utan att få något arbete gjort och där jag och Antonio fick tillbringa den större delen av tiden i en mörk och iskall lobby medan var översättare och chaufför var på polisförhör, ordnade med bärgning och försäkring.
Imorgon åker jag oväntat till Beijing for ett par dagars ledighet trots varningar om SARS-smittan som nu natt Beijing. Det är koreanska helgdagar tisdag till torsdag den har veckan så jag kan ändå inte göra det jobbet jag hade planerat. Jag ska passa på att ta med mig bagage att skicka till Sverige så jag sparar halva kostnaden jämfört med här, göra en del ärenden, ta det lugnt samt vinka av Fede och Ermes på flygplatsen. Koreanerna är livrädda och vår chaufför vägrar att komma och hämta mig på flygplatsen på lördag för att inte bli smittad. Men risken ska väl inte vara så stor som de tror.
När jag kommer tillbaka är tiden kvar i det har landet väldigt knapp och nu när våren kommit, allt blommar upp och solen börjar lysa varm är det med blandade känslor jag tänker att jag snart ska resa härifrån. Men jag kommer väl att klara att slita mig härifrån i början av maj och hoppas att Sverige är lika vackert och skönt då.