Ketchupeffekten

Jag förstår inte hur jag lyckas att alltid få allt att hända på en gång just som jag börjar tycka att livet snurrar på för sakta. Inte hade jag mer än kommit hem från Kina förrän jobberbjudanden började hagla över mig. Började lite smått att tacka ja till att undervisa i engelska två timmar per dag för de lokalanställda på Schweiziska SDC. Sen när jag blev erbjuden en fyrstegsanställning på svenska ambassaden, kändes det som om alla bitar fallit på plats.
Steg ett var att bidra med mig själv samt en eller två filmer jag gjort på en internationell filmfestival som den koreanska staten ordnar för att stärka samarbetet mellan de allierade länderna, vilket Sverige räknas som tillsammans med Libyen, Palestina, Irak och andra ”icke-imperialister”. Filmfestivalen går av stapeln i början av september och jag hoppas att jag ska hinna få hit filmerna i god tid innan dess eftersom de ska simultantolkas. Steg två skulle vara att vikariera som förstesekreterare på ambassaden under en dryg månad i väntan på att efterträdaren till Birgitta kommer. Men i första hand skulle jag inte göra vanliga saker utan sätta upp en databas över nyhetsklipp rörande Korea som olika organisationer här skickar runt. Det är en bra möjlighet att läsa in mig på vad som händer här eftersom det ju inte finns några direkta tidningar eller nyhetssändningar man kan följa. Steg tre skulle vara att få en praktikplats på ambassaden och då göra en undersökning om Sveriges biståndsinsatser här som också kunde gälla som D-uppsats. Steg fyra skulle vara att få jobb som tredjeperson på ambassaden.
Sedan en vecka tillbaka går jag bara och väntar på att jag ska få bekräftat att jag kan börja steg två och under tiden har jag börjat fundera över hur gärna jag vill gå igenom de andra stegen. Fler och fler andra möjligheter börjar skönjas. Idag var jag på en anställningsinterju för Cesvi, en italiensk NGO för ett jobb som projektledare för ett projekt som ska leverera vinterkläder, skor och filtar till barn på lekskolor och dagis ute på landsbygden. Det skulle innebära en väldigt massa fältarbete vilket låter helt perfekt här med vår begränsade rörlighet. Rekryteringen sker från Italien så det kommer ta en à två veckor innan jag får besked. Idag fick jag också reda på att jag får ett jobb på UNDP med att skriva en rapport om FNs totala insatser i landet om jag vill ha det. Concern, en annan NGO undrar fortfarande om jag vill ha kontorsarbete hos dem. Det känns som om det plötsligt blev lite för mycket.
Hur som helst känner jag mig utvilad efter veckorna i Kina och beredd att ta tag i nya utmaningar. Vi börjar också få ett välfyllt hem så det bidrar till att jag känner mig alltmer bofast. I Beijing köpte jag gardiner och mattor samt bordsben till ett trasigt soffbord som nu förvandlats till skriv- och matbord. Vi åkte också till Ikea och köpte lingonsylt och diskborstar. Men den stora investeringen var en DVD-spelare. Filmerna köper man på gatan för under tio kronor styck, så det går att samla på sig en ganska stor filmsamling. Det är synnerligen roligt eftersom det finns en stor mängd ”smala”, europeiska filmer. Annat man köper med sig från Kina är mat som inte går att få tag på här så den senaste veckan har vi frossat i färsk frukt, grönsaker, ost och muesli.
Söndag för en vecka sen åkte vi till gränsen mot Syd och den demilitariserade zonen där. Det är den mest bevakade gränsen i världen och soldaterna från Nord och Syd står bara någon meter ifrån varandra. Det var verkligen spännande att se.
Förra veckan hade som tema bjudningar. Vi började med att äta pizza hemma hos några kompisar, och höjde sedan ambitionsnivån via en lite informell middag med filmvisning hos svenska ambassadören, vidare till en officiell mottagning med buffé för olika EU-projekt och så till en maximalt formell middag hos pakistanske ambassadören. Den middagen var ganska intressant eftersom under välkomstdrinken hölls kvinnor och män separat (bortsett från den tyska ambassadören samt en av cheferna som är kvinnor och som blev en slags ”hedersmän”) och även om vi åt i samma rum var det vid skilda bord. Det var också kul att höra de tungvrickande hövliga talen där de alla tilltalade varandra ers excellens.
I söndags var jag äntligen och såg Ariranguppvisningarna som nu går in i sin slutfas. Det var lika fantastiskt som jag hade förväntat mig och det var verkligen värt 50 dollar (tredje klass som uppgraderades till andra klass eftersom jag gick med diplomatfolk)
Igår började jag på taekwondo, vilket var väldigt kul. Ett par av killarna har hållt på ett tag och de tränar två-tre gånger i veckan och nu har jag och två andra tjejer också börjat. Inte främst för de stridande momenten utan mest för att träna smidighet är det väldigt kul. Nu har jag träningsvärk, men har lovat att komma igen imorgon. Vi tränar i en av de stora sportarenor som byggdes i samband med att man hoppades kunna ha OS här 1988. Det är en ståtlig byggnad, men det finns ingen el så det blir ganska mörkt efter ett tag (och säkert ganska kallt på vintern)