Första semestern i Kina

Hej igen. Nu är jag tillbaka hemma i Pyongyang igen efter en 2 1/2 vecka lång semester i Kina. Det blev inte så mycket mailande från Kina som jag hade trott eftersom i Beijing, där jag hade mest tid för sånt hade alla internetcaféer stängt ned efter att en bomb exploderat i en av dem för ett par veckor sedan. Det enda som gick att få tag på var på några lyxhotell där det kostade fyra kronor per minut. Men i alla andra städer vi kom till, även om de var små med kinesiska mått mätt (allt under en miljon invånare räknas som mindre städer eller byar), fanns det internetcaféer i varenda gathörn för fyra kronor per timme.
På morgonen den dagen jag skulle åka blev jag hämtad av vår chaufför och skjutsad till tågstationen. Han följde med mig in och såg till att jag kom på tåget ordentligt. Det var en häftig tågresa och vi kunde se Korea flyta fram utanför fönstret. Träffade två svenska turister, några tyskar som installerat en bakugn åt en tysk biståndsorganisation samt en ambassadörsfamilj från Libyen. Man kan åka tåg hela vägen till Beijing, vilket tar ett dygn, men jag hoppade av i Dandong (som är första staden på andra sidan gränsen till Kina) på kvällen. Tittade på alla nyfikna människor som var där för att hoppas få se något av Nordkorea och jag kunde säga till dem att det inte var så mycket att se, mer att uppleva. Efter någon dag åkte jag buss till Dalian som ligger vid kusten och som är en underbart vacker och mysig stad. Under den åtta timmar långa bussresan kom jag att prata med Yuling, en kinesisk tjej i min ålder som jobbar som engelsklärare på ett universitet i Dalian. Hängde sen med henne och hennes pojkvän en del de närmaste dagarna. Bland annat bodde jag delvis hos dem och så körde en av hennes vänner runt oss i omgivningarna. Det var ett kul sätt att uppleva Kina på. Tog så nattbåten till Tianjin och sen vidare till Beijing där jag träffade Olof som kommit med flyget. Tillsammans åkte vi till Inre Mongoliet som är den delen av Mongoliet som är typ ockuperat av Kina. En stor del av vår vecka där gick åt till att resa långa avstånd med tåg och buss tvärs över gräslandet där det knappt finns några vägar, ett hänförande vackert landskap. Men vi hann också besöka två buddisttempel som var vackrare än något jag sett i Indien. Och så sov vi i jurta (mongoliska tält) samt red över vidderna. Stället vi red på låg bara någon mil från det “riktiga” Mongoliet och till skillnad från 45 grader varmt och extremt fuktigt i Beijing så var det här uppfriskande svalt och jag hade gärna haft på mig en stickad tröja. Vi red genom stora flockar med halvvilda hästar och galopperade över gröna kullar. Tränade för fullt inför den långa ritten hem till Europa, bland annat genom att rida en galen häst som trodde att det var rodeo samt genom att gå omkull med en annan och få snygga blåmärken över hela benen.
Hade otur på vägen hem i lördags eftersom det var en tyfon här i Korea och vi därför fick omdirigeras till en flygplats i norra Kina där vi blev sittande i ett litet rum utan något att äta eller dricka från morgon till kväll. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag hade det bra och kul i Kina och att det är ett lätt och trevligt land att resa i, blev överraskad hur mycket kinesiska jag kommer ihåg så här sju år efter att jag läste det, men det är långt kvar innan jag kan ha några mer ingående samtal.
Nu är det slut på slödagarna och det är dags att börja jobba. Sista dagen innan jag åkte till Kina var jag på SDC, typ Schweiziska Sida och det bestämdes att jag skulle börja jobba där som engelsklärare för den koreanska personalen två timmar om dagen. Skulle ha börjat igår, men det blev uppskjutet två veckor på grund av att de startat ett nytt projekt. Det är ganska skönt för då hinner jag förbereda mig lite. Nu i eftermiddag ska jag träffa den svenska ambassadören Paul och hoppas kunna diskutera lite arbetsuppgifter på ambassaden.
Annars har det hänt en hel del när jag varit borta, folk har åkt och kommit och jag börjar känna mig som en som varit här länge. En som åkt lite oförberett är en fransk-italiensk tjej som var chef för en av de NGOer som jag kanske skulle få ett deltidsarbete hos. Jag har umgåtts en del med henne och reagerat på att hon är ganska hård och rättfram. Förmodligen var det den attityden som fick dem att anse henne för obekväm här. Hennes organisation valde att avskeda henne med omedelbar verkan för att kunna ha kvar sin verksamhet här och hon fick bara ett par dagar på sig att packa. Så kan det gå om man ifrågasätter för mycket.
Nu är målarna som varit här för att måla om balkongen klara så nu ska jag gå.